Varför Casino-without-license förklarar spelreglering utanför Sverige

Spelreglering är ett område som förändras snabbt och som ser fundamentalt olika ut beroende på vilket land man befinner sig i. Sverige införde sin nuvarande spelreglering den 1 januari 2019, då spellagen (2018:1138) trädde i kraft och ersatte den tidigare statliga monopolmodellen. Systemet byggde på att utländska operatörer nu kunde ansöka om licens hos Spelinspektionen och lagligt erbjuda sina tjänster till svenska spelare. Det som många inte känner till är att den svenska modellen är ett undantag snarare än en regel i ett globalt perspektiv – och att förståelsen för hur reglering fungerar utanför Sveriges gränser är avgörande för att förstå det internationella spellandskapet i sin helhet.

Den svenska spelmodellens bakgrund och dess internationella kontext

Sverige hade länge ett statligt monopol på spel, där Svenska Spel och ATG dominerade marknaden. Systemet fungerade i teorin som ett konsumentskyddsinstrument, men i praktiken spelade miljontals svenska spelare redan på utländska operatörers plattformar utan att dessa betalade skatt eller följde svenska regler. Regeringens beslut att kanaliseringsgraden – alltså andelen spel som sker hos licensierade operatörer – borde ligga på minst 90 procent drev fram reformen. Vid lagens ikraftträdande 2019 fick ett stort antal operatörer svenska licenser, och kanaliseringsgraden ökade markant.

Men Sverige är inte EU-normens mittpunkt. Inom EU råder faktiskt en fragmenterad bild av spelreglering. Malta Gaming Authority (MGA), grundad redan 2001, är en av de mest erkända licensieringsmyndigheterna i Europa och utfärdar licenser som gäller för operatörer som riktar sig mot marknader utanför Malta. Curacao eGaming, baserat på den karibiska ön Curaçao, har sedan 1990-talet utfärdat spelkoncessioner som tillåter operatörer att erbjuda tjänster globalt. Gibraltar Regulatory Authority och Isle of Man Gambling Supervision Commission är ytterligare exempel på jurisdiktioner som utfärdar internationellt accepterade licenser.

Det som är viktigt att förstå är att dessa licenser inte är “olagliga” i sin natur – de är lagliga i de jurisdiktioner där de utfärdas. Frågan om ett casino är “utan licens” handlar alltid om perspektivet: utan licens i förhållande till vilket lands lagstiftning? En operatör med en Curacao-licens som riktar sig mot svenska spelare saknar svensk licens, men är fullt licensierad i Curaçao. Det är denna distinktion som är central för hela diskussionen om internationell spelreglering.

Hur reglering utanför Sverige faktiskt fungerar

De flesta länder i världen saknar en heltäckande spelreglering av det slag Sverige har. I stora delar av Asien, Afrika och Latinamerika finns antingen förbud, statliga monopol eller helt oreglerade marknader. I länder som Filippinerna regleras online-spel via PAGCOR (Philippine Amusement and Gaming Corporation), som utfärdar licenser specifikt för operatörer som riktar sig mot internationella marknader – inte den inhemska befolkningen. Det är en modell som liknar Curaçaos och Maltas, där jurisdiktionen fungerar som en “export-licensiering”.

Inom EU finns inget gemensamt ramverk för spelreglering. EU-domstolen har vid upprepade tillfällen, bland annat i målet Placanica (C-338/04) från 2007, konstaterat att spelreglering faller under subsidiaritetsprincipen och att varje medlemsstat har rätt att reglera spel på sitt eget territorium. Det innebär att en operatör med MGA-licens inte automatiskt har rätt att verka i Sverige, Tyskland eller Frankrike – de behöver separata nationella licenser för varje marknad.

Tyskland genomförde sin senaste spelreform 2021 genom Glücksspielstaatsvertrag (GlüStV 2021), som tillät online-casinon på nationell nivå för första gången. Dessförinnan hade enskilda delstater, framför allt Schleswig-Holstein, utfärdat egna licenser. Frankrike har sedan 2010 haft ett licenssystem via ARJEL (numera ANJ – Autorité Nationale des Jeux), men tillåter inte online-casinospel alls – bara sportsbetting och poker. Det är ett exempel på hur reglering kan vara strikt men selektiv.

Sajter som samlar information om internationella operatörer, exempelvis casino-without-license.com/, dokumenterar hur dessa marknader skiljer sig åt och vilka operatörer som är aktiva i jurisdiktioner utan krav på nationell licens i specifika länder som Sverige.

Det är också värt att notera att Spelinspektionen i Sverige aktivt blockerar betalningar till och från olicensierade operatörer via en så kallad blockeringslista. Från och med 2020 skärptes dessutom marknadsföringsreglerna kraftigt, och operatörer utan svensk licens fick i praktiken förbud mot att rikta marknadsföring mot svenska konsumenter. Trots detta fortsätter en del svenska spelare att söka sig till internationella plattformar, ofta med hänvisning till ett bredare spelutbud eller bonussystem utan de begränsningar som Spelinspektionen kräver.

Varför spelreglering ser olika ut – historiska och ekonomiska faktorer

Skillnaderna i spelreglering mellan länder är inte slumpmässiga. De återspeglar historiska, kulturella, religiösa och ekonomiska faktorer som formats under decennier. I länder med stark statskyrka eller islamsk lagstiftning är spel ofta förbjudet av moraliska skäl. I länder med svag skattekapacitet kan spel ses som en inkomstkälla som bör skyddas via statliga monopol. I länder med stark liberal marknadstradition, som Malta eller Gibraltar, har man valt att öppna upp för privata aktörer och ta ut licensavgifter och skatter istället.

Curaçaos spelreglering är ett talande exempel. Ön, som är en del av Konungariket Nederländerna, fick sin spellagstiftning 1993 och har sedan dess utfärdat tusentals koncessioner till operatörer världen över. Systemet kritiserades länge för bristande tillsyn, och 2023 påbörjades en genomgripande reform av Curaçaos spellagstiftning via det nya Curaçao Gaming Control Board (GCB). Reformen syftar till att höja kraven på operatörerna och förbättra konsumentskyddet – ett tecken på att även traditionellt permissiva jurisdiktioner rör sig mot striktare reglering.

MGA på Malta är ett annat intressant fall. Malta gick med i EU 2004 och hade redan dessförinnan etablerat sig som en spelhubb. MGA-licensen kräver att operatörer uppfyller krav på spelansvar, penningtvättsbekämpning (AML), teknisk certifiering av spelprogramvara och kapitalreserver. En MGA-licensierad operatör som saknar svensk licens är alltså inte oreglerad i absolut mening – den är reglerad av en annan stats myndighet med egna krav och tillsynsmekanismer.

Den ekonomiska dimensionen är svår att överskatta. Spelmarknaden globalt omsatte enligt H2 Gambling Capital uppskattningsvis 449 miljarder dollar 2021, och online-segmentet växer kontinuerligt. Länder som väljer att reglera och licensiera snarare än förbjuda kan ta del av denna ekonomi via licensavgifter och skatter. Sverige tar exempelvis ut 18 procent spelskatt på bruttospelintäkter (GGR) från licensierade operatörer. Det skapar incitament för stater att ha fungerande licenssystem, men skapar också en situation där operatörer kan välja att etablera sig i jurisdiktioner med lägre skattetryck och rikta sig mot marknader utan att betala skatt i dessa länder.

Casino-without-license som begrepp och informationskälla i ett bredare perspektiv

Begreppet “casino utan licens” används ofta som en förenkling av en mer komplex verklighet. I strikt mening avser det en speloperatör som saknar licens i det land där spelaren befinner sig – inte nödvändigtvis en operatör som saknar all form av reglering. Det är en viktig distinktion som ofta försvinner i den allmänna debatten om spelansvar och konsumentskydd.

Casino-without-license.com/ är ett exempel på en informationsresurs som försöker kartlägga detta landskap och förklara vilka operatörer som är aktiva utan nationella licenser i länder som Sverige, Norge, Finland och Danmark. Sådana resurser fyller en funktion i ett ekosystem där spelare aktivt söker information om alternativa plattformar och vill förstå de juridiska och praktiska implikationerna av att spela utanför det licensierade systemet.

Det är viktigt att skilja på informationsresurser och faktiska spelplattformar. En sajt som beskriver och kategoriserar internationella operatörer är inte samma sak som att driva ett casino – precis som en prisjämförelsetjänst för försäkringar inte är ett försäkringsbolag. Gränsdragningen är dock inte alltid tydlig, och Spelinspektionen har vid flera tillfällen påpekat att marknadsföring av olicensierade operatörer riktad mot svenska konsumenter kan utgöra ett brott mot spellagen, oavsett om marknadsföringen sker direkt eller via tredjepartskanaler.

I Norge har Lotteritilsynet gått längre och implementerat IP-blockering av sajter som riktar sig mot norska spelare utan norsk licens. Danmark har via Spillemyndigheden ett licenssystem sedan 2012 och har aktivt blockerat betalningar till olicensierade operatörer. Finland befinner sig i en övergångsfas – Veikkaus statliga monopol har länge dominerat, men diskussioner om en öppnare licensmodell pågår. Dessa nordiska exempel visar hur länder med liknande kulturella och ekonomiska förutsättningar ändå väljer delvis olika regleringsstrategier.

En central fråga som spelforskare och regulatorer diskuterar är huruvida striktare reglering faktiskt minskar spelandet på olicensierade plattformar, eller om det driver spelare till kanaler som är svårare att kontrollera. Spelinspektionens egna uppföljningar har visat att kanaliseringsgraden i Sverige varierar och att en del spelare, särskilt de med mer intensiva spelvanor, fortsätter att söka sig till internationella operatörer trots blockeringsåtgärder. Det väcker frågor om effektiviteten i den nuvarande regleringen och om det finns mer ändamålsenliga metoder för att uppnå målen om ett hållbart och tryggt spelande.

Regleringsfrågan handlar ytterst om en avvägning mellan konsumentskydd, statliga intäkter, marknadsfrihet och faktisk effektivitet. Sverige har valt en modell som prioriterar kanaliseringsgrad och nationell kontroll. Andra länder har valt annorlunda – och det internationella spellandskapet fortsätter att förändras i takt med att tekniken, spelvanorna och de politiska prioriteringarna förskjuts. Att förstå dessa skillnader är inte bara akademiskt intressant – det är nödvändigt för alla som vill navigera spelmarknaden med öppna ögon, oavsett om man är regulator, operatör, spelare eller observatör.